"Den lilla samling Historietter, som Hjalmar Söderberg gav ut 1898, kan med fullt fog kallas utsökt. Några av berättelserna äro visserligen bagateller, men Hjalmar Söderberg förmår ge även småsaker en skarp och sirlig kontur, en fin udd (Tuschritningen, En kopp te, Vox populi). Många av dem ha en spjuveraktig kvickhet, som är oemotståndlig (Nattvardens sakrament, Kronärtskockan), andra en tokrolig komik, som på samma gång är stillsam och värdig (Spleen, Syndens lön). Men det finns också berättelser med en underström av vemod och smärtsamt allvar, såsom den ypperligt poängterade Pälsen, och historier som snudda vid tragiken såsom Sotarfrun och Historieläraren... Historietter är sammansatt av idel småsaker, men det är ingen obetydlig bok: skärvorna ach fragmenten ro så fint slipade, så klara oc så rikt fasetterade, de bilda ett så uttrycksfullt mönster, att man är villig att ge verket en av de främsta platserna i Hjalmar Söderbergs författarskap." - Fredrik Böök